Nathalie Elisabeth Larsson

Jag har inte riktigt tålamod till att blogga, även fast jag vill få ut känslor och funderingar på ett eller annat sätt. Just nu skulle jag kanske behöva ha tålamod och få ur mig saker och ting med jämna mellanrum. Jag fick idén av en vän så jag kan ju i alla fall testa på detta.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja för det är ungefär så jag känner mig. Det finns liksom ingen tråd att följa från början till slut. Jag är splittrad, jag känner hat, sorg, glädje. Allt samtidigt. Jag vågar påstå att jag vet vem jag är, vart jag står och jag vet vad jag vill. Men just nu så kanske jag har tappat kontrollen och vet inte hur jag ska ta tillbaka den. Antagligen genom att ge det tid och försöka säga ja till så mycket som möjligt.
Det är ju egentligen inget hemskt som har hänt så, fast det rörde till det för mig och jag hoppas att jag tar mig ur denna röra. Att jag kan ta mig ur trasslet utan att göra illa mig själv för mycket. Jag tycker ändå att trots svåra situationen så vet jag vad det förnuftiga är att göra, dock är det inte alltid så lätt. Dagarna som kommer är olika, det går i vågor. Det är bara så det är.
Idag vill jag bara att tiden ska gå så jag står rakt igen utan något som håller mig nere.